Var ju sjukt längesedan jag skrev här nu...
Har haft ett tufft år som böjar bli bättre.
Känns som att jag lever mitt liv på ett streck, ligger där och bara flyter med.
Har kommit fram till att jag förmodligen har stängt av mina känslor när det varit jobbigt och sen bara låtit det va så.
Men det betyder ju att man aldrig är lycklig heller.
Hur länge det har varit så här det vet jag inte men förmodligen länge.
Så hur sjutton gör man för att få igång dem igen då??
Vill inte leva på detta strecket o bara stå vid sidan om och se på när andra utvecklas och går vidare med sina liv.
Är lyckliga och har framtidplaner och lever livet.
Och jag bara är.....
Går hos en psykoterapeut och hon säger typ att jag måste börja leva mitt liv och sätta mig själv i första rummet.
Ta egna beslut och inte lyssna på andra, våga lita på mig själv och följa mina drömmar.
Men om man inte har några drömmar då?? Ingen passion för nått.
Vad sjutton gör man då??
Har ju min familj och min extra familj och några få vänner som betyder allt.
Men jag kan ju inte vara hos dem alltid.
Kan ju va jobbigt också när man ser dem med sina egna familjer, lyckliga och med egna framtidsplaner när jag själv inte har nått.
Och det här med att tro på sig själv.
Om man inte har nån självkänsla och inte tycker om sig själv så är det svårt att tro på sina egna beslut.
Man går och grubblar fram och tillbaka på om det är rätt, är det detta man verkligen vill?? Tänk så ångrar man sig??
Men om man inte vill leva på strecket så måste man våga chansa eller??
Lita på sina egna beslut och inte lyssna på andra....
Men om man gjort detta förr och det bara blir skit av det så är det väldigt svårt att inte lyssna på andra nästa gång.
Man litar på sig själv ännu mindre....
Blev ett långt inlägg detta med mycket grubblerier och det kommer nog fortsätta resten av natten.
Är som vanligt osäker, velig och tvivlar på mina egna beslut och känslor.
Annars har jag en härlig December att se fram emot då jag ska få 2 nya syskonbarn :)
( Väldigt mycket motstridiga känslor om detta också då typ alla är gravida och skaffar familj just nu vilket är lika med att jag känner mig ännu mera ensam )
Men nu stänger vi dörren till dem känslorna och ser fram emot dem lilla liven :)
Nils är ju det bästa som finns så då kan det ju bara bli bättre med 2 till <3
Är även så glad att jag har min yngsta syster som förstår mig och är i lite samma situation!
Hon är dock 11 år yngre än mig och har lite mer tid på sig ;)!
.JPG)
.JPG)
